Pedagogisk dokumentation – Vad, hur och varför?
Under årens lopp har jag som lärare dokumenterat elever och deras arbeten. Det har gjorts genom att hänga upp bilder, collage och/eller texter på väggen samt att samla färdigt material, som man vill visa upp vid utvecklingssamtal, i elevmappar. Jag har som lärare också dokumenterat olika händelser med mina klasser genom att fotografera och filma eleverna. Fotona har jag gjort en photostory av och lagt på Fronter (skolans Intranet) tillsammans med filmerna. Där har sedan föräldrarna kunnat se vad deras barn har varit med om. Det kan ha varit studiebesök, utflykter eller bilder från ett temaarbete. Eleverna har uppskattat att se sig själva i olika situationer och minnas vad de varit med om.
Vad är pedagogisk dokumentation?
När man läser böckerna Varför pedagogisk dokumentation och Att fånga lärandet så förändras min syn på begreppet pedagogisk dokumentation. Från att för mig inneburit att man dokumenterar resultatet till att dokumentera vägen dit och hur det på bästa möjliga sätt kan ske.
Enligt Hillevi Lenz Taguchi i boken Varför pedagogisk dokumentation? (1997) så är ”pedagogisk dokumentation ett förhållningssätt och en kommunikation mellan elever och lärare och ett sätt för pedagogen att ta makten över sin egen praktik och för barnen att ta makten över sitt eget lärande. Det är också ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete”. Här är det oerhört viktigt tycker jag att man är flera pedagoger kring en och samma elevgrupp. Vem ska jag annars bolla mina tankar och reflektioner med?
Som lärare arbetar jag under styrdokumentet Läroplan för grundskolan (Lgr 11). I den står det inget om pedagogisk dokumentation eller vad det är för något.
”Läraren ska samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling”.
”Läraren ska utifrån kursplanernas krav allsidigt utvärdera varje elevs kunskapsutveckling, muntligt och skriftligt redovisa detta för eleven och hemmen samt informera rektorn”.
Det innebär ju i allra högsta grad att det är viktigt att vi lärare dokumenterar under resans gång för att göra ovanstående möjligt. Det är viktigt att man tar sig den tiden. Då blir det också lättare när man skriver elevens IUP på utvecklingssamtalet och de skriftliga omdömena och då kan gå tillbaka och följa dokumentationen över elevens kunskapsutveckling.
Vad ska vi välja att dokumentera? I boken Att fånga lärandet (s 21) står det att läsa att ”Dokumentationen är partisk, selektiv och kontextuell.” Vi lärare gör ett ställningstagande över vad vi som pedagoger vill rikta fokus på och vad vi anser intressant. Det kan vi aldrig komma ifrån. Vad är då intressant att dokumentera? Det jag kommer att tänka på är sådant som kan vara lätt att åskådliggöra tex instrument-, musik- och idrottslektioner? Vad händer i gruppen? Hur agerar eleverna? mm.
Hur ska man dokumentera?
Vi har de senaste åren fått större tillgång till allt fler tekniska hjälpmedel. Nu är det mer regel än undantag att skolorna är utrustade med projektorer, smartboards och andra interaktiva tavlor. Kameror har blivit bättre och enklare att använda. I-pads är, vad jag vet, senast ut på teknikfronten.
Det enklaste av dem alla är penna och papper som kan vara nog så värdefullt att använda. Fördelen med det kanske är att man slipper den ibland så krånglande tekniken. Önskvärt vore om man har en dokumentatör och en intervjuare/observatör så att man slipper att skriva prata och tänka samtidigt. Det kan vara nog så tidskrävande att skriva. Wehner – Godée beskriver i sin bok Att fånga lärandet en metod att dokumentera i ett dokumentationsprotokoll indelat i tre spalter. I den första spalten tecknas ner vad barnet gör. I den andra spalten vad barnet säger och den sista spalten vad pedagogen säger eller egna reflektioner.
I boken nämns också Ljudinspelare som metod. ”Att separera ljud från andra intryck gör upplevelsen i allmänhet stark” (Wehner – Godée). Här ges möjlighet att fokusera på själva samtalet och analysera det som sägs. Tänk att få sina lektionerna under en dag ljudinspelade. Jag kan föreställa mig att det är mycket som sägs som hade varit intressant att lyssna på och analysera. Hur fördelar jag frågorna mellan pojkar och flickor? Hur länge låter jag dem få tänka innan jag ber någon säga svaret? Ställer jag ledande frågor? Ställer jag frågor som kittlar deras nyfikenhet? ”Hur lär vi oss ställa frågor som vi inte redan vet svaret på?” (Wehner – Godée)
Nästa metod är kameran och i boken poängteras att arbeta med närbilder så mycket som möjligt. Jag vet att det är lätt att man tar kort som visar för mycket yta runt om själva objektet och att man då går miste om själva detaljerna.
Videokameran tillåter att man får följa ett skeende och komma nära under en längre tid än vad ett fotografi visar. Jag filmade min klass under ett studiebesök i höstas och tittade sedan på det. Det förvånade mig vad många saker jag såg som jag inte hade lagt märke till annars. Här har man verkligen chansen att observera varje elev under och samma situation.
Datorn som ett pedagogiskt hjälpmedel hjälper oss att bearbeta det material som vi tagit med kamera eller videokamera. Här finns mycket man kan göra med sina bilder och filmer.
Varför ska man dokumentera?
I boken Att fånga lärandet står det att ”Målsättningen är att synliggöra barns kunskapsskapande och olika kompetenser och att förändra den egna pedagogiska praktiken.” Vidare står att läsa: ”Barnen kan få syn på och komma ihåg sitt eget tänkande och handlande som en utgångspunkt för att komma vidare. Att använda dokumentationen som underlag för diskussion tillsammans med pedagoger, föräldrar eller utomstående om vad barn tänker, gör och vilka erfarenheter de har av livet.” Det är viktigt att man som pedagog utvecklar den pedagogiska verksamheten. Att man tar lärdom av det som skett så att det blir en progression av verksamheten
Om man observerar en klass under en lektion och tänker på hur mycket tankeverksamhet som pågår samtidigt och på hur många olika sätt det sker på så blir det en kittlande tanke att ”dyka in” i deras inre. I boken Varför
pedagogisk dokumentation så står det ”Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan man göra det osynliga – inre – pedagogiska miljön synlig och samtidigt få ett verktyg att förstå den yttre och synliga miljön”. Det tolkar jag som att man möjliggör för elev, pedagog och förälder att se på hur eleven lär och utvecklas på bästa sätt samt att man utvecklar det egna pedagogiska arbetet.
Lenz-Taguchi skriver att ”Dokumentation skall vara ett underlag för våra reflektioner kring det som skett för att vi skall kunna ta nästa steg. Utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete.” Här tolkar jag det som att det är viktigt att man ständigt utvecklar sitt arbete och inte går på i samma ”ulltofflor”. En planering av ett temaområde ska under arbetets gång kunna ändras utifrån gjorda observationer och utvärderas och utvecklas så att det blir ännu bättre under tiden och nästa gång man genomför arbetet.
Jag är nyfiken på hur jag som ensam pedagog ska kunna få tid till att genomföra pedagogiska dokumentationer i klassen. Jag ensam med mina 24 elever! Hur ska jag hinna individualisera och få alla elever att bli medvetna om sin egen inlärning? Det finns många frågetecken att räta ut och jag hoppas att jag under kursens gång ska finna metoder för detta så att arbetsbördan inte blir alltför hög.
Referenslitteratur:
Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation?. Stockholm: Stockholms universitets förlag.
Wehner-Godée, C (2010). Att fånga lärandet: Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber AB
Utbildningsdepartementet (2010). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. Lgr11. (www.skolverket.se)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar